Somebodyslover

Ja den frågan frågar jag mig själv flera gånger varje dag.  har idag varit på möte och trodde att nu kanske vi kan komma någonstans i vår separation men tji va jag bedrog mig nää nu tycker alla idioter att vi ska försöka lappa ihop allt för barnens skull VAAAAAAAAA. De mår ju dåligt för att vi bråkar konstant hur fanken kan man då säga att vi ska lappa ihop och att vi har såå mycket potential i vår familj. Suck va då för potential, jag som diskar, städar, tvättar, hämtar, lämnar barn är uppe halva nätterna, pluggar o s v men det är inge jobbigt nej idioten jobbar ju och tjänar pengar till skillnad från mig.

Så jag vet varken ut eller in, har mer eller mindre bott i mobilen ett tag nu behöver stöd från en underbar vän. Tyvärr blir mobilräkningen dyr och jag är efter med betalningen . Men nu söker jag på flera jobb som kanske kan ge mig lite frihet från mitt hem känns som jag bor i ett fängelse. sen att få höra att barnen bara br¨kar med mig när idioten är med dem så sköter de sig. Konstigt att han måste skricka och gapa på dem då om de sköter sig och gnälla på mig att han inte vill ta hand om dem.

Just nu är mitt liv ett helvete, läkarna vill ge mig mediciner men dem kan jag inte ta då mina sinnen måste vara helt klara p g a Dennis handikapp och att jag måste hålla koll dygnet om. men va då jag ska väl kunna jobba heltid, sköta hem och barn mm det är ju lätt som en plätt att plocka reda på efter fyra skit grisar och två hundar.
Fortsätter det så här vet jag faktiskt inte vad jag ska ta mig till delad vårdnad om jag vill flytta här i från då och nu när de alla tycker vi ska LAPPA ihop vårt förhållande jag sa det att mina känslor är döda men nejdå de tyckte vi skulle försöka och ingen va ju gladare än idioten.
Inga vänner har man snart kvar heller jag har snart gett upp livet känns meningslöst varför fortsätta då........

Om han enligt dem och släkten är den bästa av oss so what .. kan jag likabra dra nått gammalt över  mig då då.
Så vem vet kanske skriver jag inte fler gånger här. Helgen fick mig att vakna upp, hemsk middag hos idiotens föräldrar med hans bror med familj o deras mormor var ingen hit att sitta och höra hur de jämför barnen öppet och favoriserar idiotens brorsas son öppet inför alla barn. Och att få höra om alla resor de planerar gör tillsammans idiotens föräldrar , hans brorsa och dennes tjej och barn. Vi duger inte för vi har inga pengar. Blir så less på sånt. Vuxna människor men nej då. Jag har aldrig blivit accepterad på 11 år av deras släkt så därför hade det varit jätte skönt att slippa allt men nejdå nu ska man tydligen få dras med allt ändå. varför leva alls då känns det som. Min vän blir inge glad när jag säger så men jag ser ingen ljusning längre, jag hade sett en ett tag och kände mig uppåt och glad men nu efter detta idag dessa två möten som bara slog undan allt för mig. känns livet meningslöst.

Sen är min pappa arg på mig för att jag hade sönder nya datan han köpte åt mig för knappt 4 månader sen, har troligen fått virus i den så den går inte att komma ut på den snurrar bara när man startar den så man får stänga av på startknappen. Så av dem får man inge stöd heller. Har bara min vän som verkligen förstår mig vi har kommit underfund att vi är väldigt lika i mycket, samma intressen samma syn på mycket skulle gärna dela livet med denna men som det verkar nu så kommer det aldrig gå och det gör mig djupt depprimerad och även min vän som känner hur jag mår. Vi har stöttat varandra i svårigheter under en period nu.

Så kanske är detta adjö vad vet jag....